I morse kom ängeln och tog mig till skärselden för att besöka de heliga själarna. Det fanns många män i denna del av skärselden. En av dem, som såg mycket förnäm ut och var klädd i kostym, klev fram för att hälsa på mig. Han verkade inte gammal. Jag visste inte vem han var, och han avslöjade inte sitt namn.
Han sa: ”Vet du att jag gjorde mitt bästa för min son medan jag var på jorden? Jag brukade köpa saker till honom. Jag brukade göra allt för honom. Jag lämnade de saker jag köpt till honom i hans rum, i hopp om att han skulle använda dem och förändras. Han uppskattade det aldrig, och han tackade mig aldrig, och jag såg aldrig någon förändring.
Jag sa till mannen: ”Materiella ting spelar ingen roll. Kanske det du borde ha lärt honom var om tron, om religionen. Det skulle ha varit mer användbart för honom.”
Han snyftade och sa: ”Vet du, jag är pojkens far, och eftersom jag alltid köpte saker till honom och gav honom allt, måste jag nu lida. Jag borde ha talat med honom om tron och bett för honom i tystnad. Istället försökte jag förändra honom med materiella ting. Nu har jag visats att jag inte borde ha gjort så. Jag borde ha gett allt det där till Gud, bett för min son och lärt honom det som verkligen skulle hjälpa honom. Men jag gjorde det inte, och nu, på grund av allt det där som jag försökte så hårt med, måste jag lida för det.”