Marcos, jag är VERONICA GIULIANI, Guds tjänare och Jungfru Marias.
Min själ brände alltid med den renaste och intensivaste kärlekseld för Herren och Hans moder medan jag fortfarande levde här på jorden. Min kärlek var så intensiv att det gav mig nåden att i min kropp mottaga stigmata av vår Herre Jesus Kristi lidande. Genom Guds nåd, genom den övernaturliga enheten mellan min själ och Hans hjärta, med Hans vilja och hans gudomliga välsignelse, blev jag en annan Kristus, en annan korsfäst Kristus. Jag har blivit en perfekt kopia av Sorgens Fru med Hennes hjärta genomborrat av pilar av smärta. I min själ var elden av ren och övernaturlig kärlek som förtärde mig så stor att jag inte kunde sluta förtära mig själv i den här eldgamla kärleken, utan att alltid ge mig till Herren eller förtära mig som vax i hetan på altaret hos den gudomliga Fadern. När själen är full av en sådan kärlek, liknande den jag hade, vet den inte hur man lever annat än genom att förtära sig själv med längtan efter att älska Herren mer och mer, och denna längtan som förtär henne gör att hon finner ingen vila i något annat utan sin Älskade. Därför hittar själen som älskar Herren och Hans moder med allt sitt hjärta inget ro, inga linder, ingendel glädje eller fullständig tillfredsställelse i någonting annat än i dem, i någon annan kärlek utan deras egen. Därför har själen som förtäras av elden av gudomlig kärlek ingen annan vila än Jesu hjärta, men Hans sår, Hans älskvärda vilja, men den obefläckade Marias hjärta och den mest käre Sankte Josefs hjärta med hans sorg.
Den själ som älskar på detta sätt finner ingen frid någonstans utom i armarna, i skötena av sin älskade Herre, vår Herre Jesus Kristus. Själen söker Honom, själen söker Honom och för den finns inget arbete som är stort nog, smärtsamt eller besvärligt nog att få den att sluta i sökandet efter sin Älskade, i sökandet efter sin Herre, i längtan att känna Honom, finna Honom, omfatta Honom, enas med Honom för alltid med band av ren eld, elden av ren kärlek. Och även om själen måste söka till jordens ändar efter sin Herre, den söker Honom, den vilar inte, och när den finner Honom då gläds själen, själen gläds, själen vila slutligen i friden av besittningen av det Goda som den så sökande efter, av det Översta Goda som hjärtat längtar efter. Därför njuter själen när den möter sin Älskade och vill inte längre en annan kärlek, eller önskar något utanför denna. men detta, och i allt hon gör trycker hon på det mycket karaktäristiska sigillet av denna kärlek, det outplånliga sigillet av denna kärlek, som utplånas varken av tid, smärta, lidande, heller av helvetesandar eller någon skapelse, för såsom aposteln sade: "kärleken är stark som död. Ja, dess styrka är sådan att när den trycker sig in på en själ kan intet mer stoppa den, inting gör den sluta, och i allt hon gör trycker hon ett evigt värde, därför ser allting som själen som älskar det Översta Goda, som älskar Herren med hela sitt hjärta, i allt hon gör, ser, känner, smakar sigillet, tecknet av sann kärlek. sann kärlek. kärleken som helgonen, de saliga, vilka Vi över allt annat önskade, söker över allt annat och som avgår från allt för att besitta den. gudomlig kärlek, Guds kärlek. evig och övernaturlig kärlek. mycket omätbar. (Anmärkning: Heliga Veronica talade som om hon tänkte högt eller pratade med sig själv) mycket ojämlikbart så att inting, ingen skatt, kärlek eller sak i denna värld kan mäta sig mot den, eller överträffa dess värde. Kärleken som om själen besitter den har allt, saknar inget. Den har nått framgången, nådde segerpalmen, erövrat kronan av högsta lycka som människan önskar och söker, tyvärr, i denna värld av flyktiga, illusoriska, lögnaktiga och föråldrade saker.
Salig är den själ som öppnar sig för denna kärlek, som tar emot denna kärlek inom sig själv och ger den tronen i sitt hjärta och liv, eftersom i denna själ kommer Guds kärlek att gå från seger till seger, från segrar till segrar, från arbete till arbete, från frukt till helighet och i denna själ ska den Översta Godas kärlek glädjas, där skall den vila, slå upp sin tält och leva med den för alltid!
Till er alla nu just nu välsignar jag och säger: följ denna helighetsskola av Guds Moder. Jag har följt vägen till fullkomlig kärlek som hon, den Helige Josef, Herren och vi, Änglarna och Helgonen, har ledd er här under all dessa månader, år! Följ varje dag i förakt för era själva, i det sublima kärleksförhållandet till Gud och i önskan att bli alltmer likformade med Guds vilja. Jag lovar att inpränta på hjärtan av alla som ber mig om detta de sår som vår Herre Jesus Kristus bär, det vill säga en levande kärlek för Herrens lidanden, ett sant medlidande med Hans och den Smärtans Drottnings lidanden, och en riktig äktenskaplig trohet till de heliga såren av Herren Jesus. Och jag lovar att leda dessa själar till en fullkomlig, glödande och djup kärlekens union med vår korsfäste Herre.
Jag välsignar er alla nu här i denna kapell, på detta heliga ställe som för oss, de helgonen i himlen, är dyrare, mer värdefullt än all världens övriga del! Och just nu lämnar jag er fred".