I Faderns, Sonens och den Heliga Andes namn Amen. Ånyo samlades många änglar i huskyrkan. De grupperade sig särskilt runt Marias altare, eftersom det idag är festen för den saligas namns dag. Offersaltaret var ljust upplyst. Änglarna erbjöd ära till den saliga Moder igen och igen.
Vår Fru ska tala på sin namnfest: Jag, er himmelska moder, talar idag genom mitt villiga, lydiga och ödmjuke instrument och dotter Anne till er alla, mina älskade barn av Maria.
Som ni vet, mina älskade barn, har något förändrats. I bönen till Världarnas Fru står det: Den som en gång var Mary. Jag var en gång Mary, men sedan genom ängelns hälsning och mottagandet av Jesus av den Heliga Anden blev jag Guds Moder. Genom mig blev Jesus Kristus manniska genom den Heliga Anden. Gudomen och människan förenades i min sköte. Som följd därav kallades jag inte längre Mary, utan Guds Moder eller Vår Fru.
Jag älskade mitt barn i min livmoder och tillbads det. Jag önskar också att alla andra fortfarande skulle tillbedja detta barn Jesus idag, eftersom han längtar efter det. Helighet började med befruktningen av den Heliga Anden, när Jesus blev manniska genom mig.
Han själv hade beslutat att bli en man för att lösa människosläktet. Guds kärlek kom över människosläktet. Hur stort händelse att Jesus Kristus, Guds Son, ville bli en man!
Och hur står det idag på dessa offersaltaren? Där förnyas hans korsoffer så att människosläktet kan lösa sig. Men människosläktet fortsätter att avvisa Guds Son, nämligen detta heliga offerfest i den tridentinska riten enligt Pius V. Även om det kanoniserades och inte en enda iota fick förändras, så ändrades det. Det är mycket bedrövligt att prästerna inte lyder den store treenige Gud, himmelska Fadern, och inte vill fullfölja hans plan. Det vill säga de älskar honom inte. Men han kräver deras kärlek, kärleken till prästersönerna. Prästerna själva kallas på att hedra den store Guden, erbjuda honom ett lämpligt offermål med all vördnad och prisas, glorias och tacka honom.
Åter och åter visar Jesus Kristus, Guds Son, sin kärlek för människosläktet. Har han inte gett dem den heliga biktens sakrament? Kan de inte frälsas från sina synder genom att ta detta biktessakrament så ofta som möjligt? Den vita dräkten av helgande nåd läggs på dem. De är helt rena igen och kan rena gå till altaret och mottaga Honom, Jesus Kristus, Min Son, vilken jag älskar ovan allt annat.
Jag, den käraste Gudomodern, är med er varje dag. Jag älskar er och Mitt namn skall inte förhärligas. Det får heller inte ändras. För dem som har valt mig till sin skyddshelgon ska jag följa dem på deras väg på ett mycket särskilt sätt. Honom ska jag leda, och han ska alltid vända sig till mig. Är det inte kärlek, Mina älskade barn av Maria? Jag älskar er och vill leda er till Min Son, slutligen till den himmelske Fadern. Åter och åter upprepar jag dessa ord eftersom det gavs åt mig som Moder Kyrkan att ge dem bort. Jag ska leda er till den himmelske Fadern. Er skall en gång nå himmelriket och få se evig salighet. Ni måste göra allt för att få se evig salighet en gång. Det är ert uppdrag här på jorden. Utan detta uppdrag skulle era liv vara meningslöst. Ni ska bevara denna pärla som hjärtats skatt.
Varför lyssnar prästerna inte till denna överstora gåva av den heliga Offermässans sakrament? Jag, som en mor, sorgar över att man vänder ryggen mot Min Son vid altaret. Det är modernism! Man känner det inte eftersom man vill tro på Min Son Jesus Kristus, eftersom man vill vända sig till folket och redan har antagit protestantismen. Är detta rätt, Mina älskade prästarsöner? Har ni någonsin frågat er själva: "Vad gör jag vid altaret? Är det verkligen att jag firar den heliga Offermässan med all vördnad när jag vänder mig till folket och har Min Jesus bakom Mig? Tittar jag då på Honom eller tittar jag på folket? Hedrar jag Honom eller hedrar jag folket?"
Många troende idag tror att prästerna måste göra detta eftersom deras överhuvud i sina stift har lärt dem att göra så. Men de kan inte säga att det verkligen och sannolikt är den heliga Offermässan enligt Tridentinska ritus efter Pius V, vilket är kanoniserat, det vill säga, det får inte ändras.
Och ni, mina prästarsöner, var står ni med er Heliga Offermässa? Står ni kvar i protestantismen och ekumeniken? Det är inte sant. Detta är inte det enda, helgoner, sanna, katolska och apostoliska kyrkan mer. Tror ni inte på vad som hände i Assisi? Bekände den högste herden verkligen sin katolska tro där? Nej! De andra religiösa gemenskaperna förklarade sin tro. Den katolska tron var plötsligt borta, eftersom den högsta herden inte erkände den. Hade han emblemet i händerna, rosariet, steget till himlen? Visade han denna himmelska trappa åt de andra religiösa gemenskaperna eller gjorde han det alls inte? Nej! Hans bekännelse var där inte och han uttryckte inte sin kärlek för den katolska tron. Använde han den inte att sälja Katolska Kyrkan? Är hon fortfarande vad hon borde vara nu? Jesus Kristus, Min Son, instiftade denna Ena, Heliga, Katolikanska Kyrka genom sitt Blod som flödade från hans sidskada. Han köpte dem för er. Han gav dem till er. Detta är kärlekens låga från korset. Ni ska erkänna och vittna om den här kärleken.
Han, Min Son, är verkligen närvarande med gudomlighet och mänsklighet i Den Heliga Offermässan av Offret. Det är Han själv som, i händerna på prästarsönerna, förvandlas till Hans Heliga Kött och Blod i Tridentinska offerfesten enligt Pius V. Detta är sanningen och i denna sanning ska ni alla tro, särskilt ni, Mina älskade barn av Maria och Ni mina trogna och Mina älskade pilgrimer från nära och fjäran i Heroldsbach, som håller denna botgörande natt idag. Tack för er existens och för ert botgörelse och offer för präster. Det kommer också att gagna er. Er himmelska Moder vill tacka er igen och igen, särskilt pilgrimerna i Heroldsbach.
Ni är här i era hemkyrkor och ni botgör så mycket som ni kan. Det går inte för dig idag, min lilla en, men du finner det svårt att inte kunna och få lov att botgöra. Du bär ditt lidande och du bär det exempelvis. Jag tackar er alla för er kärlek till era älskade mödrar som alltid är med er och aldrig lämnar er - inte ens alla ni. Jag vill låta er känna säkerheten, ni som tror på mig, ni som lät mig forma, älska och omfamna er. Jag, er himmelska Moder, välsignar nu er, med allas änglar och helgoner, hela himlen, i Tredenigheten, i Faderns, Sonens och Heliga Andens namn. Amen.
Lov och vare Jesus Kristus i den saligmakande sakramentet på altaret utan slut. Amen.